Glava glasbruk är ett samhälle vid sjön Stora Gla i Arvika kommun. Gården Halvardsnäs är den äldsta kända bebyggelsen vid Stora Gla, en stor skogsegendom högt belägen i Finnskogen strax väster om Glava Glasbruk. Den nämns i jordeboken 1618.

Vid Gla-sjöarna på Finnskogen fanns det industrier på 1800-talet före glasbrukets tid. Lenungens hammare, Lenungshammar, låg vid forsen mellan Övre och Stora Gla och utnyttjade fallhöjden på 19 meter. Orten är nu centrum för Stiftelsen Glaskogen. Vid Övre Gla´s övre ände låg bruket Gladåker, varifrån ett av de stora bostadshusen flyttades till Glava glasbruk och har samma namn.

Redan kring 1600 röjde finnar skog, byggde väg ,boningar och odlade. Legendarisk blev stormannen Tuppe och hans släkt, som gav namnet åt Tuppetorp, nu Sigfridstorp vid Övre Gla. Från glasbruket gick ”Finnbåten” på Stora Gla till Hea, där nu Finnmonumentet är rest, och Kässel vid Lenungshammar.

Halvardsnäs stora skogsegendom inköptes 1857 av bröderna Olsson, Anders och Petter, som tillsammans med bl.a. Johan Kjellman, kom att bygga upp ett glasbruk vid Stora Gla. Skogarna runt sjön släppte till bränsle för de energikrävande glasugnarna.

På hösten 1859 började tillverkningen av  fönsterglas genom munblåsningsmetoden. I samma takt som bruket expanderade växte samhället, som var helt beroende av glasbruket.

Produktionen var stor och krävde bättre transportleder, varför en järnväg till Bergsviken anlades och togs i bruk 1886.

Råvarorna soda, sand och kalk importerades över Vänerns, Byälvens och Glafsfjordens vatten, och exporten av fönsterglas gick samma väg ut i vida världen. En stor smältvanna uppfördes 1897. Efter en eldsvåda 1911 moderniserades bruket till att bli det största i landet som svarade för 38 % av Sveriges produktion av fönsterglas. Munblåsningen av fönsterglas upphörde 1927, då maskindrift infördes. 1939 lades tillverkningen av fönsterglas ned och de flesta fabriksbyggnaderna revs. Men hela samhället är intakt och välvårdat

Degelkammaren har blivit glasbruksmuseum, glashytta och konserthall, packkammaren har blivit utställningshall, kontoret är vandrarhem och kvällskafé och på övre botten finns ett referensbibliotek. Smedjan och ”herrgårn” är privatbostäder.